Jag köpte ett massagebad för ett tag sedan. Det är nog bland det bästa jag investerat i, i hela mitt liv. Faktiskt. Innan jag börjat massagebada hade jag ofta en intensivt och stickande värk i nacken och axlar men efter en halvtimme i det här badkaret är smärtan borta och jag känner mig som en helt ny människa. Det är inget annat än helt fantastiskt måste jag säga. Nu kostade visserligen den här baljan en rund slant, det ska jag inte sticka under stol. Men i mitt tycke var det värt var och varenda krona jag kastade in. Faktum är att jag hade betalt dubbelt så mycket utan att blinka eller tveka för en endaste sekund om jag visste att det skulle vara så här effektivt. Nu badar jag minst en halvtimme varje dag. Fortsätter det så kommer jag lösas upp eller något. Känns nästan så, men det får det väl vara värt antar jag.

Jag har börjat känna mig alltmer uppgiven vad gäller den allmänna situationen på mitt jobb. Alltså det är i nuläget riktigt jobbigt där. Alltid är det något. Nu kan jag inte direkt säga att handlar om några medvetna illgärningar från ledning. Nej, vi snackar mer om en känsla av att allting håller på att falla sönder runt omkring oss på det där stället. Saker som vår AC går sönder stup i kvarten, det bokningssystem vi använder oss strular ordentligt vilket orsakar oräkneliga problem och så då där fortsätter det i all oändlighet. Egentligen är det hela ganska märkligt med tanke på att alla som jobbar på firman faktiskt både är kompetenta och seriösa. Men den här mörka atmosfären och känslan av misslyckande sprider sig och hämmar på ett närmast skrämmande sätt. Det är som om ingen bryr riktigt längre och det känns verkligen. Jag hoppas verkligen att saker och ting ordnar sig men det känns långt ifrån säkert tyvärr.